Många arbeten idag kräver att man har en eftergymnasial utbildning och det anses ofta vara en bra investering för ens framtid att skaffa en examen från universitet eller högskola. Men hur blir det för de personer som har en funktionsvariation och då har andra förutsättningar när det kommer till studier på universitet och högskola. Svaret här är inte enkelt men det är mer än möjligt att utbilda sig på universitet och högskola om man har någon funktionsvariation. Hur man får det att fungera i praktiken beror förstås på vilken typ av funktionsvariation man har.
Skolorna har resurser för att ge studenter med funktionsvariationer extra stöd man måste bara se till att man har intyg och dokumentation på att man har en funktionsvariation för att få det extra stödet. Hur det stödet ser ut kan vara lite olika men det som brukar erbjudas är anteckningsstöd, olika program som kan vara till hjälp och förlängd tid på tentor och inlämningar. Personligen kan jag själv tycka att det stöd som erbjuds är något fyrkantigt och gärna sätter alla med samma funktionsvariation i samma båt om man säger så. Det stöd som erbjuds kanske funkar super för vissa studenter medan det kanske inte funkar alls för andra, detta kan ju bero på att samma funktionsvariation kan yttra sig olika hos olika individer. Funktionsvariationen blir lika unik som den person som har den. Dessutom kan en person ha fler olika funktionsvariationer som kanske gör situationen allt mer komplex. Jag har dock funnit att det är svårt att få skolorna att erbjuda eller anpassa stödet mer individuellt så mycket hamnar på student själv.
Det handlar då om att man måste hitta vad som funkar för en själv, jag vill här tipsa om att inte bli för fokuserad på att man ska klara sin examen på en viss tid utan vara öppen för att hitta olika lösningar. Deltidsstudier eller distansstudier kanske är en möjlighet. Något som jag fann väldigt hjälpsamt var att studera något som jag verkligen är intresserad av. När jag hade studerat ett tag på universitet insåg jag att med utmattningssyndrom i bagaget plus ADD skulle jag aldrig klara av att bo i en storstad, intrycken blir helt enkelt för mycket för att processa varje dag. Därför bodde jag kvar i Uddevalla under min studietid. Dock fann jag att det för mig fungerade bättre att sitta hemma och studera då själva pendlandet för att gå på föreläsningar utmattade mig mer än själva studierna. Men jag lyckades till sist ta min examen i humanekologi.
Så om du har en funktionsvariation eller kanske rent av flera så var inte rädd för att studera vidare för det är fullt möjligt men var öppen för att gå olika vägar och hitta det fungerar för just dig. Prata med andra som har studerat som har funktionsvariationer och fråga vad som funkade för dem och hur de gick tillväga. Sen kontakta skolan du vill studera vid och hör dig för om vilket typ av stöd de erbjuder och vilka typer av intyg du behöver. En lösning kan också vara att inte studera ett visst program utan att plocka ihop sitt eget program med hjälp av fristående kurser, på så sätt kan man man läsa de man är intresserad av och kanske hålla studieintresset uppe såpass länge att man kan ta sin examen.
Det är också bra att fokusera på det man är bra på och se till att man framhäver sina styrkor och låter de jobba för en under studierna. Delta i studiegrupper och få hjälp av andra studenter kan också vara ett bra hjälpmedel. Sist men inte minst ska jag i detta inlägg nämna att det är viktigt att planera sina studier och hitta den takt som passar en själv.
Allt gott!